Vi börjar i köket. Här hänger det ett tygstycke i fönstret. Det ska bli gardiner och jag köpte tyget i januari. Men tro nu inte att jag är den sortens person som aldrig avslutar projekt. Jag har redan sytt gardinerna en gång. Eftersom vinflaskorna är helt huller om buller tyckte jag inte att det spelade så stor roll vad som var upp och ner. Men om ni klickar på bilden ser ni att det står VINO, och vinot hade hamnat fel väg. Man kan inte ha vino uppåner så jag tog ner gardinerna och sprättade upp alltihop igen. Sen kom jag inte längre. Sen fick jag solen i ögonen när jag åt frukost, så då kastade jag tygstycket över stången. Snart ska det bli gardiner av det igen. Kanske i helgen.
Ni ser inte fel. Det hänger en barnsängsmobil i taket i vårt kök. Varför inte liksom, det satt en krok där.
På vår diskbänk har vi alltid ett tomt mjölkpaket stående som vi kastar skräp i. Då kan man kasta småskräp där medan man lagar mat för då slipper man öppna dörren under diskbänken till den riktiga soppåsen 20 gånger under matlagningen. Livskvaliteten ökar när man inte behöver öppna dörren till soporna lika många gånger, speciellt om man har barnsäkrade skåp. Men ett tomt mjölkpaket är ju inte så snyggt. Så jag köpte en burk och ställde ner paketet i det.
Förra sommaren cirkulerade det ett varningsmeddelande på Facebook som varnade för en indier som körde omkring i en vit Volvo i Piteåtrakten och sålde elefanter. Det framgick inte riktigt på Facebook vad den elefantförsäljande indiern hade gjort för att förtjäna en VARNING på fejjan med stora bokstäver. Kanske var det så att pengarna från försäljningen inte gick till vattenprojekt i Indien som han sa. När indiern kom till oss så tyckte jag att han hade blivit orättvist behandlad på fejjan när folk varnade för honom som om han var värsta pedofilen när han egentligen bara sålde elefanter för en hundring. Som kanske inte gick till vattenprojekt, men det gör ju pengarna inte om jag köper en elefant i en butik heller. Så jag köpte en elefant. Den står på fönsterbrädan i vardagsrummet. Betarna ligger i säkert förvar i en låda.
Nu kommer vi till dörrhantaget till skattkammaren. Det pekar uppåt. Det hänger också ett trähjärta på handtaget som varningsbjällra utifall att någon kort person skulle hämta en pall.
Inne i skattkammaren har det exploderat en bomb. Det är nog det som gör skattkammaren så intressant för de som inte får vara där inne. Vi tar bara en snabbtitt och sen stänger vi dörren igen.
Nu går vi in i sovrummet. Här hänger det en hylla. Den är rak säger maken. Min pappa säger också att den är rak för han var också inblandad. Bollen säger något annat. Tydligen är hyllan felkonstruerad.
Känns det som att ni har varit hemma hos oss nu?
Haha! Helt underbart inlägg. Och det där med gardinerna … man skulle kunna tro att det var jag 😉