Plättar och pannkaka

Asså, hallå! Här har jag gått omkring hela dagen och trott att jag inte har något viktigt att blogga om idag. Det har jag visst det, kom jag just på.

Ibland frågar maken mig vad jag önskar mig till middag. Då berättar jag vad jag önskar mig. Sen lagar han ändå något hälsosamt. Ibland när jag har önskat mig något länge, och inte fått det, brukar jag ta saken i egna händer och laga middagen själv. I över en veckan nu har jag gått och längtat efter att äta pannkaka (ugnspannkaka för er som inte förstår vad jag menar) eller plättar (tunna pannkakor som ni som inte vet bättre kallar det).

I måndags åt mamma och pappa pannkaka och jag var inte bjuden, men gullefjunet åt där så hon fick pannkaka. Igår var maken i stan och då fick gullefjunet plättar till lunch, för det och köttbullar är ju ofta det enda som finns på barnmenyerna. På eftermiddagen var gullefjunet hos mormor och morfar när de skulle äta stekt pannkaka till middag och då ville hon också ha. Hos mormor och morfar får gullefjunet det hon vill ha, så då åt hon pannkaka igen.

Jag åt fiskgratäng till middag igår. Enda anledningen till att jag hade gått med på fiskgratäng till middag var att jag tyckte att gullefjunet skulle äta det, så då får ju jag också lov att gör det. Det slutade med att hon åt pannkaka, som jag längtar efter, och jag åt fiskgratäng. En liten portion, och jag petade bort ärtorna.

När ska jag få pannkaka eller plättar? Vi kan ju inte äta det i veckan för ungen har redan ätit det tre gånger på två dagar. Hon kan få skörbjugg.