Vad jag är trött på den här kräksjukan. Jag har tappat räkningen, men jag tror att det är tredje eller fjärde gången vi har den sen jul. Inte jag alltså, jag har väl bara haft den en eller två gånger själv. Det är ändå inte roligt för mig.
Ta bara som i morse. Gullefjunet låg och tittade på film på makens telefon. Maken tog av henne den för att ringa och ställa in de planer vi hade för idag. Då började hon gråta.
Sen satt hon där i mitten av sängen och bölade. Sprang iväg och satte sig i tv-rummet och surade. Kom tillbaka och satte sig i sängen och ömsom smågnällde, ömsom grät. När jag pratade med henne för att få henne på bättre humör svarade hon hela tiden “jag vill inte prata med dig”.
Längre bort i sängen låg maken och detaljbeskrev hur han mådde “jag tror att jag har lite ont i magen, du vet sådär som det brukar kännas just innan man måste spy”. Å jag låg där och tänkte för mig själv “jag vill inte prata med dig”.
Det varade inte bara i några minuter heller, minst en timme höll de på. Sånt är så irriterande när man ligger i sängen och försöker njuta av att det är lördagsmorgon.