En nackdel med att bo i en småstad som Piteå är att det finns begränsat med aktiviteter för barn. Ja, för vuxna också för den delen, men det gör inte lika mycket för jag skriker och gråter inte när jag blir uttråkad. Ännu värre är det på vintern när lekparker och badplatser är översnöade.
Vi besöker dock ganska ofta de få ställen som finns – badhus, Familjens Hus, leklandet och biblioteket. Maken har haft lite otur med just biblioteket. En gång när de skulle dit hade jag sagt att det fanns lego på biblioteket, för jag hade för mig att det fanns, också fanns det inget lego.
Idag har maken och gullefjunet varit på biblioteket igen. När de hade varit där en stund behövde maken på toaletten. En eftereffekt av tarmcancer är att tarmrutinerna blir oregelbundna och “when you got to go, you got to go”. Han förklarade detta för gullefjunet på begripligt barnspråk så att hon skulle förstå varför de var tvungna att lämna.
Barnavdelningen ligger längst in. Så hela vägen ut genom biblioteket gick gullefjunet och upprepade med hög röst “Pappa ska bajsa”.
Det är tur att maken har humor och inte är den lättgenerade sorten. För jag tänker fan inte både göra både alla badhus- OCH alla biblioteksbesök.
Haha, så du tror inte att han “glömmer” sitt bibliotekskort tills nästa gång? 🙂
Det gör inget, då får han läsa böckerna på bibblan…
Den där känslan känner jag igen lite allt för väl. Och förresten, hann han HEM? Jag hade fan fått låna toa på biblioteket.
Hem var nog aldrig på agendan. Vi bor drygt två mil från biblioteket, att ha någon sorts fobier mot offentliga toaletter är förunnat människor som aldrig har haft en tarmsjukdom…