Olydig unge

Jag och gullefjunet hade picknick vid lekparken. Hon är frisk nu verkar det som (sånt där kan man aldrig veta säkert, det kan fortfarande komma bakslag/återfall). Jag hade köpt en kyckligwrap som hon själv hade valt. När jag gav den till henne ville hon inte äta för att hon såg en skymt av ett salladsblad. Så jag rullade upp wrapen och sa åt henne att peta bort det hon inte ville ha och äta resten.

Hon granskade maten. Tittade på mig och sa “Mamma har du någon gaffel med dig?”. Hon som aldrig annars äter med gaffel ska ha en gaffel när det för en gång skull inte finns en gaffel tillgänglig. “Nu skulle maken ha varit här” tänkte jag. Vad jag sa var “Sluta svamla och ät med fingrarna!”. Hon åt inte så då fick hon inte lördagsgodiset heller å det ligger fortfarande i skåpen för nu har hon glömt bort det.

Vi lekte i lekparken. Jag satt på en bänk och tittade på. Fem-årsåldern är en suverän ålder ur lekparkssynvinkel, ungen kan både leka själv och klättra utan att man måste oroa sig för att hon ska bryta nacken om man inte är där och fångar.

Sen ritade vi med gatukritorna som följde med i serietidningen som maken köpte igår. När hon var klar sa jag “Torka av händerna på gräset så att du inte får krita över hela kläderna”. Då la hon ena handen på bröstet och drog den över hela t-shirten.

Vi började promenera hemåt. Passerade en fontän. Gullefjunet bestämde sig för att tvätta bort kritan från händerna. Kritan som nu satt på t-shirten alltså. “Akta så att inte kläderna blir blöta” sa jag. Då sprang hon rakt genom fontänen.

Så då fick hon gå hem i bara trosorna och t-shirt. Vilket hon inte tyckte var något problem. Det tycker jag i och för sig är bra. Kroppsfixering är onödigt. Man ska inte skämmas över att gå omkring på stadens gator i trosor om det är nödvändigt.

Förgrymmade unge i alla fall. Om vi någonsin lyckas köpa ett hus ska farsan få komma ner och bygga en snickerboa i trädgården.

Fast hon är ju go och vi älskar henne (trots allt). Som maken sa när vi gick miste om huset vi ville ha “Jaja, vi har kanske inget hus men vi har ju ändå världens bästa dotter”.