Vi skulle göra en snögubbe. Efter ca fem minuter hade 75% av arbetskraften bara dragit iväg för att åka stjärtlapp istället och där kröp jag omkring och rullade snöbollar helt själv.
Vi hade slut morötter så maken gav gullefjunet en tredjedels gurka till näsa. Helt plötsligt mitt i snöbollsrullandet/stjärtlappsåkningen utbröt en tvist om näsan. “Jag vill också smaka” och så vidare. Jag bara “INGEN ska äta näsan!”. När snögubben var klar var näsan slut. Jag skickade in gullefjunet för att be maken om någonting nytt till näsa.
Hon kom ut med en frusen varmkorv. Typiskt maken. En frusen varmkorv funkar ju som näsa medan den är frusen men här i Stockholm förblir ju inte en frusen varmkorv frusen särskilt länge. Hur skulle det se ut med en snögubbe som har en slokande varmkorv till näsa? Som en slak snopp mitt i nyllet skulle det se ut.
“Den näsan kan ni äta upp, men se till att ni delar lika så att det inte blir något bråk” sa jag till ungarna så då tuggade de i sig näsa nummer två. Grannfrun kom till snögubbens räddning genom att leverera en morotsnäsa och en separat skål med morötter för förtäring.
När snögubben var klar och ungarna började klättra över staketet ut mot vägen gick jag in och duschade och sa åt maken att gå ut och ta itu med staketklättrandet.
Jag DÖR! Tack för ett underbart inlägg! Trött, tröttare, Åsa här.. Jag skrattade högt för mig själv här hemma i tvsoffan – eller bara soffan, för tvn har jag stängt av.. Skulle lägga mig men började läsa din blogg och blev pigg!