Mina föräldrar tycker att man sitter i en bilkö om det är mindre än 500 meter mellan varje bil. De åker inte in till Piteå stadskärna på fredag eftermiddagar, för då är det “så mycket folk”. De vill helst att saker och ting ska vara snabbt och enkelt och att man ska ha mycket utrymme medans man utför saker och ting.
Så det är himla lägligt att de har tajmat sitt nästa Stockholmsbesök med tillfället när en amerikansk president besöker Stockholm för endast andra gången på över hundra år.
Mina föräldrar är på inget som helst sätt den typen av personer som överhuvudtaget låter sig imponeras av löjliga titlar, som amerikansk president tex, så de kommer inte alls att ha någon förståelse för besväret som besöket orsakar.
Morsan kommer att muttra saker som “som om att det skulle vara nå märkvärdigt med att vara amerikansk president”. Och om vi skulle råka hamna i någon situation där vi blir sittande i trafik pga av avstängningar kommer farsan att sitta knäpptyst i bilen. En sådan där sorts knäpptystnad som ekar i hela bilen som han är expert på. Sen kommer han att kläcka ur sig “jag HATAR att åka bil”.
Pricken över i:et skulle ha varit om de alla hade anlänt till Arlanda samma dag, men tack och lov missar de varandra där i alla fall. Jag tror inte att jag skulle ha pallat att hantera mina föräldrars missnöje på en flygplats där Presidenten av the Great US of A befann sig.