Jag vill ju inte att ni ska tro att jag är någon sorts paragrafryttare eller så. Men jag har en del regler som jag tycker att det är viktigt att hålla.
En av dem är att om man vill gå själv på stan ska man ha skor på sig. Om man sliter av sig skorna måste man sitta i vagnen. Annars blir sockarna smutsiga. För att inte tala om hur folk glor och pekar på den oansvariga mamman som låter ungen springa runt i gallerian utan skor. Jag tycker inte om när folk pekar på mig. Som tur är brukar jag ha alldeles för fullt upp för att märka något.
Idag efter bloggfikat gick vi på stan. Vi köpte en pojkpyjamas till flickan så att hon inte ska bli intresserad av smink när hon blir stor. För smink kostar pengar, blir gammalt innan man använt det och sen får man kasta bort det.
Under shoppingturen hade vi ett litet bråk om den här sko-regeln. Jag ledde länge, hade ett klart övertag. Jag styrde 200 kronors-sulkyn som knappt går att styra, med en hand, och med den andra handen höll jag barnet i ett stadigt grepp medan avkomman stod upp i vagnen och gastade “vill komma ner” samtidigt som hon viftade med armarna. Två affärer hann vi med i den här positionen medan vi förhandlade om skorna samtidigt som jag kollade på kläder. Multi-tasking på hög nivå. Det är bara män som sitter på röven runt ett bord medan de förhandlar.
Just när vi lämnade den andra affären satte sig barnet ner i vagnen. Det här var en överraskningsmanöver som jag inte väntade mig så jag tappade mitt fina grepp. Ungen slank iväg och hoppade ur vagnen och sprang ut i gallerian med riktning mot rulltrappan. Blixtsnabbt återhämtade jag mig ur underläget och kastade mig fram för att fånga henne. Såhär ungefär.
Då sprack mina byxor. Men manövern lyckades och jag halade in den sprattlande motståndaren och kastade henne över axeln.
Det gjorde inget att byxorna sprack. Revan var på insidan av vänster ben längst upp i grenen och av begränsad omfattning. Den tonårsmässiga modedetaljen på mina jeans doldes av höger lår.
Så jag spände fast gullefjunet i vagnen och tajtade till remmarna och tog fram en krishanteringspryl i form av ett Bamse-reflex som hon fick leka med. Sen shoppade vi klart under relativt lugna former, även om det var lite dragit på låret.
Oh du skriver verkligen jätte härligt även om jag förstår att hela sistuationen var långt i från härlig, hoppas byxorna går och fixa, å andra sidan är det i och för sig modernt med hål lite här och var på byxorna 🙂
Jag köper kanske nya.
Hahaha din stackare 🙂
Ojoj, svettigt värre, även om det slutade med tvärdrag i brallan! Hihi..
: D
Jag har också en tvåhundrakronorssulky som inte går att styra. Min har dessutom ett inte så litet gnälligt tjut när man går med den, inte helt olikt ungskrället som åker i den.
Bra dag alltså!
Jag har haft värre.
Hahahaha shit detta var nog det roligaste inlägg jag läst på riktigt länge!!! Var bara tvungen att tala om det innan jag med iver kastar mig över dina andra inlägg för behöver få skratta lite nu när två av tre ungar är snoriga, hostiga och uttråkade av skitväder!! Tack för skrattet 😉
Älskar ditt sätt att skriva! Hit kommer jag fler gånger! =)
Kram!