Det var ju någon som prånglade ombord mina gummistövlar på flyttlasset till Stockholm. Nu är stövlarna lika beresta som den blå byrån och tillbaka i Norrland. För här uppe beger jag mig ju ut i skogen emellanåt. Oftast är det inte jag som har hittat på idén, men det finns inte så mycket att göra här så ibland går jag med på att låta mig luras ut i skogen.
Om någon smugglar in dem i bilen så att stövlarna dyker upp i Stockholm igen kommer jag att få ett mindre spel. Vi har alldeles för lite plats i lägenheten för att det ska stå ett par stövlar som enbart används i Norrland och skräpa.
Har jag gjort något mer idag förutom att iklädd sandaler bära ut ett par stövlar i skogen och fotografera dem? Jajemän. Vi har varit i stan. Ekbergs är makens favoritfik i stan. Dit gick han och gullefjunet varje gång de var i stan själva när vi bodde här. I flera dagar har båda två surrat om en grön groda som finns på Ekbergs som de skulle dit och fika.
Den gröna grodan är en bakelse som gullefjunet fått någon gång när de har varit och fikat. Maken har berättat hur hon ÄLSKADE den. Hans beskrivning om hur mycket hon tyckte om grodbakelsen fick det att låta som att hon skulle välja den gröna grodan över godis eller hallon om hon blev tvungen att välja det ena eller det andra.
Så idag gick vi på Ekbergs och köpte en grön groda.
Gullefjunet åt upp grodans tunga. Sen ville hon inte ha mer. Så då åt maken upp resten. Det här får mig att betvivla hela makens historia om hur mycket hon älskade grodan förra gången de fikade. Hon åt säkert bara tungan den gången också. Det är nog så att det är maken som gillar den sliskiga bakelsen.