De ringde från SATS och frågade om jag ville bli medlem. Jag var på jobbet och var stressad så jag sa ja. Jag har inte hämtat ut mitt kort ännu men det gäller i ett helt år så jag känner inte att det är någon brådska med det.
De måste dock ha höga telefonräkningar på SATS för de ringer och ringer. Idag ringde det en PT och frågade om jag ville boka in mig på en av mina gratis PT-timmar. När han ringde var jag inte lika stressad så jag sa att jag skulle återkomma när jag kollat i kalendern när jag har tid.
Nu har jag dock suttit och tittat på ett videoklipp tjugo gånger för att hitta inspiration och motivation. Det är nämligen jag som sitter på seat two i den första båten (104) i detta klipp. Man räknar bakifrån i en roddbåt, och om någon riktig roddare råkar se detta behöver ni inte alls kommentera att jag ror kort. Det där är preskriberat sedan länge förstår ni. Året är 2006 och jag är väldigt ung.
Jag tänkte att målet med mitt MiniSATS-medlemsskap skulle kunna vara att jag ska bli så vältränad att jag kan göra det där i 1500 meter igen. Jag har naturligtvis inte för avsikt att utsätta mig för den smärtan igen, men jag tänkte att om jag tränade upp mig till den fitnessnivån igen skulle jag bara kunna gå omkring i trappor och se ut som att ansträngningen inte bekommer mig.