Nu är bitsockret i Stockholm. Farsan ringde för att bekräfta att bilresan hade gått bra. Maken gled upp framför grinden och parkerade. Vi bor i en ganska brant backe, när man parkerar mitt framför grinden lutar bilen rejält. Sen slängde maken upp bagageluckan. Farsan beskrev det hela så här;
“Det bara rasade ut grejer. Först kom den där lergrytan som det var så viktigt att ni skulle ha med er. Sen kom legot som gullefjunet fick av din kompis. Å sen bitsockret.”
Så där låg de alla tre – efter en nio timmars bilresa, och farsan med ett ryggskott så att han knappt kan gå – och plockade bitsocker, lego och lergryte-skärvor från gatan. Och mina kaffekoppar hade maken lindat in i tidningspapper och lagt inuti lergrytan så nu har jag bara en kaffekopp plus två halvor kaffekopp.
Jag kollade på bitsockerpaketet som är kvar här och det ryms 280 sockerbitar i ett kilospaket. Och det var ganska många delar i den där legolådan också. Tyvärr verkar det inte som att det var någon som hade vett att ta ett foto åt mig så att jag kan visa er hur synen såg ut.