Norrländska hamburgare är bättre än amerikanska hamburgare

I lördags åkte vi och köpte en våningssäng till gullefjunets rum. Till Sköndal åkte vi. Det ligger söder om söder. När vi var klara med sängköpet stod vi alldeles utanför ett McDonalds.

“Vi kanske ska äta nu så att det inte blir så sen lunch?” sa jag till maken. Det ville han inte för “det är inte trevligt att äta lunch på McDonalds”. Han tyckte att vi skulle åka någonstans trevligare. Sen körde runt halva stan. Längst ut på Djurgården körde vi till för där kände maken till något trevligt ställe. När vi kom dit tyckte vi att det kändes mycket att betala 300 kr för en buffé så vi åkte därifrån. In till stan, runt i stan litegrann och ut från stan.

Jag blir på lite dåligt humör när jag är hungrig. Nästan arg. Ja, om jag ska vara riktigt ärlig så ökar min ilska i takt med att hungern ökar tills jag kan vara riktigt rasande. Om jag någonsin blir åtalad för att ha vandaliserat någons egendom så kommer min försvarslinje att vara att jag inte kan hållas ansvarig för mina gärningar eftersom någon hade släpat mig runt halva stan i två timmar för att leta något att äta när jag höll på att svälta ihjäl.

Det slutade i alla fall med att vi åt lunch på Max i Solna drygt två timmar efter att jag ursprungligen hade föreslagit att vi skulle äta. En sak fick ju maken rätt i trots allt. Vi åt lunch på ett trevligare ställe än McDonalds.

Norrländska hamburgare är bäst.