Ni vet när man väntar på någon, tex maken, och de är aldrig kommer? Man sitter där och väntar och väntar och folk börjar titta på en som att man är värsta Billy no mates. Sen när han äntligen kommer då är man så arg att man bara har lust att gasta “Var fan har du varit?”.
Litegrann så känns det med sommaren just nu. Eller som att den bara tittar förbi en snabbis såhär just innan hösten för att visa vad vi har gått miste om i sommar. Liksom för att göra den stundande hösten ännu hemskare.
