När man blir äldre så mognar man. Man växer upp och tänker om. Saker som förr var helt otänkbara blir helt naturliga.
För fem-tio år sedan skulle jag aldrig ha kunnat tänka mig att stoppa in ett finger i någon annans näsa och pilla ut en snorkråka. Jag skulle ha stenvägrat om någon skulle ha föreslagit att jag skulle göra det. Jag skulle ha idiotförklarat personen och tyckt att det var en helt sjuk idé.
Nu för tiden är snorpillande ur andra människors näsa en helt naturlig del av vardagen. Man behöver inte ens bli ombedd. Man jagar folk för att få pilla ut kråkor.
Inte främlingar på stan förstås. Men sitt eget barn. “Kom här så att mamma får gräva bort den där snorkråkan som inte kom ut när vi snöt dig” är helt plötsligt en mening som gör entré i ens vokabulär. Tur att det inte är någon som berättar sådant för en innan man får barn. Då skulle det nog födas mycket mindre barn än vad det gör.