Med den här mackapären skär man ringar av ananas. Det är maken som har köpt den. Han såg den hemma hos ett par av våra vänner (behöver jag nämna att det var mannen i paret som skar ananasskivor?) och blev djupt imponerad.
Med den här saken skivar man bananer. Det är jag som har köpt den. Jag köpte den för att… ja… alltså anledningen till att jag kom på att vi behövde den var att… Jag ska tänka en stund. Just det ja – den var gul, skivade bananer och hängde där på väggen i mataffären och lockade mig att köpa den.
Man skulle kunna tro att de här två prylarna är likvärdiga, eftersom båda skär frukt. Det är de dock inte. Maken säger att ananasskäraren är den bästa gadget vi någonsin haft och att bananskivaren är den onödigaste saken han sett i hela sitt liv.
Om vi ska ha ananas till efterrätt när vi har gäster sparar alltid maken ananasskivandet till just innan det är dags att servera efterrätten. Nu för tiden är det alltid maken som skär ananas. Han kallar alla gäster till samling runt ananasskäraren för att demonstrera hur den fungerar.
Alla står där och tittar på under det magiska momentet. Inte bara manliga vänner, utan även kvinnliga. Sen brukar det alltid bli allmänt jubel och folk klappar händerna och säger saker som “wow”, “amazing” och “marvellous” och kommer med följdfrågor. Anledningen till att de alltid pratar engelska när de jublar är att vi inte ännu har serverat ananas till några svenska gäster.
Att maken är man, och därmed är som han är, det vet jag ju. Däremot brukar jag stå en bit bort och tänka “Var hittade vi de här vännerna? Det måste ju ha varit maken som valde dem”.
Vad säger våra gäster när jag skivar banan med bananskivaren inför publik då? Jag brukar inte göra det, jag föredrar att skiva banan i ensamhet.
Jag måste erkänna att jag också köpt en ananasskivare, och de ÄR verkligen f*cking amazing!
Dock är det inga andra än juniorerna som blivit serverade ananas hemma hos mig och de blir inte alls imponerade av mina färdigheter. Jag är ju deras mamma, alltså kan jag göra allt möjligt utan att de ser något märkvärdigt med det.
Banan tål jag inte (magknip) så en bananskivare kommer aldrig att inhandlas.
Jovisst är den bra, men det finns ju gränser för hur mycket man kan jubla över den.
Vilka fantastiska redskap det finns! Tack för en trevlig stund med din blogg. Jag har läst bakåt bland dina inlägg och gillar verkligen din humor. Ha det bra
Kul att du hittade hit!
Du får testa din teori med ytterligare onödiga produkter! Köp en olivurkärnare, grapefruktkniv eller melonskopa och se om du får samma “oh” och “ah”.