Familjetid är viktigt när man har barn. Av flera anledningar. För barnets skull. För sin egen skull som förälder. För att samla duktighetspoäng i vem-är-bästa-förälder-tävlingen.
Igår gjorde vi en familjeutflykt. Det var faktiskt inga samla-poäng-baktankar inblandade i det beslutet. Det var mer så att gullefjunet hängde i gardinerna och försökte klättra upp till lampan. Då sa maken “nu måste vi ta ut henne och lufta henne litegrann innan hon river stället”.
Så vi bestämde oss för att ta skotern och köra iväg och åka lite bobb. Jag tog med en festis och mormor gjorde matsäck åt oss. Jag bad henne hacka tre skivor falukorv. Maken pratade om att vi skulle ta med några vedträn och tennstickor och grilla. Det satte jag omedelbart stopp för. En kall korv äter man upp på 30 sekunder. Om man ska göra upp eld, grilla eländet först, äta korven och släcka elden tar det evigheter. Dessutom är kall falukorv svingott, man behöver inte ens ketchup.
Morfar hjälpte oss att ordna ett nytt rep, eftersom det förra gick sönder. Innan skotern ens var ute på uppfarten körde han fast. Då blev maken glad. För maken och farsan blir alltid skadeglada när den andre kör fast. Sen går de omkring med sitt jagskainteretasflin som retas jättemycket. Det är ingen liten sportskoter farsan har, han har en tung skogshuggarskoter. Så han fick hämta en spade. Vilket ökade makens lycka.
Sen åkte vi iväg. Maken på skotern och jag och gullefjunet på bobben. Vi åkte inte långt, bara till Långsjön där vi har pulkbacken. Det tar ca 2 minuter.
När vi kom fram hoppade jag och maken av helt exalterade över att vi var på familjeutflykt. Joggade på stället och var entusiastiska. Wow, så kul tyckte vi. Sen började vi söka bekräftelse från huvudpersonen.
“Tyckte du att det var kul att tolka bakom skotern gullefjunet?”. “Så härligt att vara ute i naturen hela familjen va gumman?”. “Ska det bli roligt att åka bobb nedför backen älskling?”. Vi stod typ uppradade två personer, på knä för att vara på rätt höjd för att tala med ett barn. Vi väntade på uppskattning för våra ansträngningar att skapa en underbar familjestund.
Gullefjunet tittade på oss. Sedan vände hon sig om och tittade sig omkring. Sen vände hon sig till oss igen och sa “Var är morfar?”.
Som att det inte är en rolig utflykt om han inte är med…. Otacksamma unge!
