Gullefjunet är ingen lojal lagkamrat. Hon byter lag hur som helst. Ibland mitt i en match. Först är hon i mitt lag och helt plötsligt byter hon bara lag till makens eller mormors eller morfars lag. Man ska inte bygga upp någon speltaktik där hon är nyckelspelare, för då kan man när som helst stå där med en stor lucka i försvaret.
Idag har det varit jättefint väder. Solen sken och det gnistrade i snön. När det är så fint väder brukar jag ibland låta maken övertala mig att gå ut i skogen och vandra omkring helt mållöst och utan någon som helst anledning. Idag gjorde vi det.
När det gäller det här med utflykter känns det i alla fall som att gullefjunet har valt mitt lag. Jag känner till och med att jag kan lita på henne. Jag är aldrig orolig att hon vilja vara ute i skogen för länge. På sommaren kanske när hon kan plocka blåbär, men inte på vintern i kylan.
När vi hade varit ute en stund idag sa hon “Nu räcker det. Nu går vi hem igen. Den här vägen”. Sen vände hon om och började gå tillbaka samma väg som vi kommit. Mammas lilla flicka!
