Min viktresa

Många bloggar har en kategori som heter Min viktresa. Den brukar vara väldigt Ointressant tycker jag. Men jag antar att andra tycker att det är kul att läsa om hur många halvkilon andra har gått upp eller ner den senaste veckan.

För drygt fem månader sedan bestämde jag mig för att jag också skulle ha en sådan kategori. För att glädja mina fina bloggläsare.

Jag är väldigt dålig på att komma ihåg hur mycket jag väger från en dag till en annan. Jag vet förstås vilken region det ligger i, men på grammet alltså. Det är viktigt att vara exakt när man bär omkring på extrakilon. Så jag satte upp en lapp på väggen i badrummet som har Viktresa som rubrik. Några dagar senare fick vi främmande så då fick jag lov att gömma den. Herregud, det räcker väl att folk snokar bland ens bindor och tamponger och kollar vad man har för parfymer utan att viktresan hänger där mitt på väggen till allmän beskådan.

Det här var alltså i juli. Det var då jag bestämde mig för att jag skulle ut och resa. Det finns folk som hinner resa jorden runt på fem månader men jag har inte rest riktigt så långt.

Sedan dess har det varit flygbolagskris, tågkaos, dåligt väder på havet och då ger man sig ju inte ut i båt och det vet man hur bussarna är. De kommer aldrig, sen kommer de inte och när de äntligen kommer blåser chauffören bara förbi så att man får vänta på nästa. Jag har alltså inte samlat särskilt många bonuspoäng på resandet.

Min plan var liksom att resan inte skulle involvera att vara hungrig. Tanken var mest att röra sig mer. Man har ju bara ett liv och jag har ingen lust att ägna det åt att vara hungrig. Jag vet att det finns teorier om att man har mer än ett liv, men jag chansar minsann inte. Tänk vad snopen man skulle bli om man ägnade livet åt att tänka “det gör inget att jag är hungrig, jag kan äta i mitt nästa liv” också kom man till nästa liv också är det inte där. Snacka om att bli blåst på en hamburgare. Nej, på min gravsten ska det minsann inte stå “Jag var hungrig, men andra tyckte att jag var smal därför var jag lycklig”. När jag ser sådana gravstenar så brukar jag tänka att de ljuger. Om lyckobiten alltså.

Jag har inte ens brytt mig om att checka in särskilt många gånger. Sex invägningar har jag gjort sedan i juli, och fyra av dem var första veckan.

Nu vill ni säkert veta hur långt jag har rest sedan min resa började. Tur att jag vägde mig i morse då. 1,5 kg neråt har jag rest. Men det konstaterade jag för länge sedan att vår badrumsvåg är helt opålitlig, så det skulle lika gärna kunna vara 1,5 kg uppåt.

Jag har inte bråttom någonstans.