Igår vid åtta på kvällen ringde telefonen. Jag trodde att det var maken som ringde för att berätta att han hade landat i Stockholm. Det var inte han, det var en farbror från Kallax Airport i Luleå. Det var tur att han sa att Kallax Airport ligger i Luleå, annars skulle jag lätt ha kunnat tro att han ringde från USA eller England när han sa airport.
När de ringer från en airport några timmar efter maken har åkt till sagda airport då hinner man självklart tänka “måste han felparkera sju och en halv mil hemifrån?”. För maken har ju bilen och det betyder att jag inte har någon bil. Krångligt för mig att fixa om de kräver att jag ska komma och flytta på bilen.
Som tur var ringde farbrorn från airporten av en annan anledning. Han ringde för att berätta att makens mobiltelefon blivit kvar på airporten i norr när maken flög till airporten i söder.
Då vet ni det. Om ni hade tänkt ringa till maken idag. Att det är en farbror på Kallax Airport som svarar.
Farbrorn var förresten jättetrevlig. Snällt att han ringde tycker jag. Ni borde faktiskt slå honom en signal och bara prata. Ni kan fråga hur läget är på airporten. Fast det kan ni ju bara göra om ni har makens telefonnummer. Jag kan inte lägga ut hans nummer här på bloggen förstår ni väl?! Jag är väl inte dum heller. Då skulle ju det där fruntimret från bokhandeln som försökte ragga på maken kunna få tag i numret och börja ringa honom.
Men min tandkräm glömde maken inte. Den tog han med till Stockholm. Så jag borstar tänderna med Lille Skutt tandkräm.
