Vi är på väg och gå och lägga oss. Maken har ju varit i stan med gullefjunet idag. Idag är den 15 feb. Dagen efter Alla hjärtans dag. Då är blombuketter billiga. Jag fyller år den 17 mars. Då kan ni passa på att gratta mig om ni har gott minne.
Jag: Du såg inga billiga blommor du kunde köpa idag?
Maken: [stirrar på mig LÄNGE med skräck i ögonen]: Åh älskling, jag glömde!!!
Jag: Vadå? Jag sa ju inget innan du åkte , men jag tänkte att du kanske själv skulle märka att det var rea och plocka upp en bukett.
Maken: Du fyller år ju!
Jag: Vad menar du?
Maken: Jag är så himla ledsen – jag glömde! (Här bör det även nämnas att maken ser helt förkrossad ut och håller sig för pannan).
Jag: Vad? Att det var Alla hjärtans dag igår, då du har blomförbud, och att blommor är billigare idag? Eller att jag fyller år om en månad?
Till saken skall det även nämnas att maken valde att fria (ja, han friade på det traditionella sättet… han skulle inte ha tordats annat, men han hade bättre vett (hade blivit tillräckligt instruerad) att inte komma med en ring som jag inte valt själv) på min födelsedag för att ha en dag mindre att komma ihåg…
Trots det har han lyckats glömma födelsedagen/förlovningsdagen en gång och nu “kommer han ihåg att han har glömt den” en månad tidigt!
Hahaha! Det är ju nästan synd om honom. Men bara nästan. Batman hade inte levt om han glömt min födelsedag (inte för att han har en chans att missa den)…