Idag hade jag ärenden till posten på lunchen. Så jag åt min lunch bredvid posten på ett sådant där ställe som har fotografier på pizzan/hamburgarna/kebaben på väggen. Ibland har sådana ställen väldigt undermålig mat, och det vet man ju om när man går in där. Just det här stället har jag ätit på förut och förutom att maten är bra i sin kategori (pizzasalladen är exceptionellt god) är personalen väldigt trevlig.
Jag åt hamburgare och pommes frites. När man äter sånt är det ju alltid ett par pommes som är lite mindre än de andra, så att de har blivit hårda under friteringen. Dem petar man bort. Om man är en normal människa petar man bort dem. Idag fick jag fem stycken sådana tror jag. Det kanske var fyra eller sex också. Vem vet, vem orkar räkna de små hårda pommes fritarna och jaga upp sig över dem?
När jag satt där och petade bort saltet under naglarna och torkade flottet av fingrarna efter maten stegade en karl fram till disken och började skrika om sina pommes frites.
Jag hörde inte vad killen som jobbar där/äger stället svarade för han använde normal samtalston. Den skrikande gubben hörde jag däremot. “Vad har ni gjort med pommes friten?”, “Har du kokat dem nu eller tidigare idag?”, “Har du kokat dem i 15 minuter eller vad?”, “De går ju inte att äta, de är ju stenhårda”.
Det är klart att man ska få klaga om man får mat som inte håller det måttet som man kan förvänta sig i förhållande till priset man har betalt. Men att inleda med att skrika aggressivt över fem hårda pommes (utan att ha sett gnäll-gubbens tallrik är jag HELT säker på att inte alla hans pommes var hårda) när man har betalt 75 kr tycker jag är lite over the top. Vi var inte på Stureplan liksom. Att dessutom fortsätta skrika när man får ett bra bemötande och blir lovad en ny tallrik pommes med en gång utan att personalen ifrågasätter klagomålet är rent ut sagt ohyfsat.
Killarna som jobbar på det där stället jobbar säkert 12-14 timmar om dygnet. Dessutom riskerar de att få pizza-astma. Jag är ganska övertygad om att de inte blir rika på kuppen, varken personalen eller ägarna. Ändå är de alltid trevliga, är mer serviceinriktade än många “fina” restauranger inne i stan och de lagar goda pizzor, kebab och hamburgare för 60-75 spänn. De förtjänar minsann inte att något stolpskott ska stå och skrika åt dem över fem hårda pommes frites som om att de har serverat en bränd kattstek istället för en oxfilé.
Sånt där gör mig så himla irriterad. Så när jag gick sa jag tack till personalen och sedan gastade jag lagom högt så att skrik-gubben skulle höra det “Mina pommes frites var jättegoda”.
Många pommes var det också. Förutom de fem hårda pommesarna skulle jag gott ha kunnat lämna fem av de andra också. Men det gjorde jag inte.