Makens tvättmaskinsförbud

Ni som hänger med vet ju att det är tvättdag idag. Här kommer då tvätt-inlägget. Om det finns några manliga läsare här i bloggen (förutom min bror som jag tvingar att läsa och trevlige Grabben i bloggen bredvid, som jag inte tvingar för jag känner honom inte ens) bör ni vara extra uppmärksamma nu. För att lära er grundprinciperna om tvätt.

När man ska tvätta delar man upp tvätten i tre högar, i olika färger. För att det inte ska färga av sig.

Sen när man är klar så konstaterar man att den mörka högen är lika stor som de andra två tillsammans (kameran förvillar ovan). Så då plockar man de plaggen in mittemellan högen som man bedömer att det finns en risk att de färgar och kastar dem i den mörka högen. Resten kastar man i den vita högen. Sen håller man tummarna att ens färgnings-risk-bedömning är korrekt. Det brukar alltid gå bra.

Nu har man kortat ner tvättiden med en tredjedel. Moderna tvättmaskiner tar ju en evighet, vår tar drygt två timmar att bli klar. Om man kör tre maskiner på raken tar det ju en hel arbetsdag. Om man bodde i en lägenhet med tvättstuga där man måste boka tid, och reglerna sa att man bara får boka en maskin i taget, skulle man ju vara tvungen att gå till chefen och säga att man måste gå ner i arbetstid till 80% för att man måste hinna tvätta.

En gång när jag och maken nyss hade flyttat ihop så misslyckades min riskbedömning. Jag hade ett urgammalt grönt roddarlinne som jag tyckte kunde åka i den vita högen. Jag var bombis på att linnet hade tvättats i den vita högen förut. Sen betrodde jag maken med att stoppa tvätten i maskinen och starta den.

När tvätten kom ut var allting grönt. En mycket otrevlig grön nyans. I TVÅ dagar efter händelsen gick jag omkring och grämde mig. Litegrann över att alla våra vita kläder var gröna. Men mest över att det var mitt eget fel och inte makens.

Sen kom jag på en sak och frågade maken vilket gradantal han hade kört maskinen på. ”Det vanliga” svarade han. Detta svar föranledde omedelbart följdfrågan vad ”det vanliga” gradantalet var och jag fick 60 till svar. SEXTIO! Det är väl inte den vanliga tvättemperaturen heller? Den vanliga är 40 (om man inte är Amerikan, då är den tydligen 30).

Då kändes allt bra igen, för det var inte längre mitt fel, för linnet skulle inte ha färgat på 40 grader. Sen fick maken tvättmaskinsförbud.

Detta hände för drygt tio år sen, men för nått år sen (ibland är jag lite slow) kom jag på att maken kanske hade gjort med flit för att slippa tvätta. Så jag funderar faktiskt på om jag ska lätta litegrann på tvättmaskinsförbudet.