Makens språkbruk

I bilen på väg hem från stan häromdagen.

Maken: Är det okej om vi svänger förbi Röda Korset på vägen, så kan ni sitta i bilen medan jag springer in bara snabbt?

Jag: Det är kallt i bilen, vad ska du kolla efter där?

Maken: Jag hade tänkt kolla om de har någon ryssf*tta.

Jag: Va? 

Maken: En ryssf*tta.

Jag: En ryss-vad-för-nått?

Maken: En ryssf*tta.

Jag: Jag tror inte att de säljer sånt på Röda Korset! Dessutom tycker inte jag att det är lämpligt att du springer in och köper ett snabbt skjut från ett ryskt fnask medan jag och din dotter sitter i bilen och väntar…

Maken: Vet du inte vad en ryssf*tta är?

Jag: Inte om det är något annat än vad det låter som.

Maken: Det är en ryssmössa, en sån där med lurv på du vet. Alla kallade dem för ryssf*tta när jag gick i skolan.

Jag: Det var då ett jävla namn på en mössa. Dessutom borde du inte använda sånt språk när gullefjunet är med. Tänk om hon går till dagis och säger “Pappa har en ryssf*tta”. Vad det skulle pratas på byn!

Fotot ovan är maken i min mössa förra vintern. Lurvet han har i fejjan hör inte till mössan och var egentligen helt oförsvarligt. Maken hävdade dock att han var tvungen att odla skägg för att klara av kylan under sin första norrländska vinter.

* Jag vill inte ha någon o-önskad söktrafik…