Maken säger att vårt diskställ är för litet

Jag är så lycklig över att jag har den make jag har. Han är bra på många sätt.

Han är snäll, men ingen jävla mes. När jag har något viktigt att säga lyssnar han på mig och när jag pladdrar på om oviktiga och ointressanta saker stänger han av öronen och låter mig hållas.

Han är smartare än mig ibland, vilket gör mig glad för jag vill inte vara gift med en idiot, men han har inga mindrevärdeskomplex så att han har problem att be mig om hjälp med saker som jag är bättre än honom på (typ datorer).

Han har humor och självdistans för när jag startade den här bloggen brukade jag fråga honom om han ville godkänna vad jag skrivit om honom innan han publicerade, men nu för tiden säger han alltid “jag orkar inte, jag läser det sen på bloggen”. Sen när han läser det skrattar han och säger att han har ett och annat som han vill gästblogga om. Get your own blog liksom!

Han är bästa pappan till bästa gullefjunet. Han hade en massa konstiga idéer om föräldraskap innan vi fick barn. Saker som “barn är som hundar och värnpliktiga, man måste ge dem tydliga order så lyder de”. Nu när han själv är pappa är han inte lika kaxig. Han sköter sig riktigt bra emellanåt. Det finns barn som är betydligt sämre lottade på pappa-fronten än vår dotter.

Sist men inte minst. När jag har haft akut bloggtorka ett tag kommer han alltid och räddar mig. Han säger att vi behöver ett nytt diskställ, för vårt är för litet.