Jag hade den bästa möjliga inställningen. Jag skulle vara på gott humör hela dagen. Alla vet att det är ett projekt att åka till Kolmården. Alla vet också att picknick är ett projekt. Två helt olika projekt. Man ska aldrig göra två projekt på en gång. Det blir bara för jobbigt. I alla fall om barn är involverade. Manikyr och pedikyr är eventuellt två projekt som det kan funka att kombinera. Men Kolmården och picknick är mycket ansträngande när det går att köpa pannkakor hos Farmor.
Men maken lyckades lura in vårt resesällskap i picknick-på-Kolmården-fällan. Jag bestämde mig för att ha en positiv attityd till picknicken och det gick riktigt bra trots att picknick-packningen innebar att vi fick släpa omkring på en skrinda hela dagen.
Men när vi väl skulle äta lunch testades jag till bristningsgränsen.
Maken och J hade gått före och hittat en picknick plats och när jag och J och barnen kom fram sa maken “Ska vi äta här i skogen? Det är nästan bättre för då kan barnen leka bredvid oss”.
Där hade maken letat upp en typ sex kvm stor skog mitt i en lekpark och föreslog att vi skulle sitta på marken och äta bland en massa myror och ris medan barnen kunde leka på en platt sten som stupade 2 meter rakt ner på andra sidan.
Tio meter bort fanns det jättefina bord och bänkar att äta vid. Då brast det nästan för mig. När man stod i solen svalkade vinden men skallen höll på att stekas bort och när man stod i skuggan blåste det så att man höll på att frysa ihjäl.
Under sådana omständigheter klarar jag inte av att någon föreslår att jag ska sätta mig i blåbärsris och äta när det finns bänkar och bord att sitta vid.
Jag samlade alla krafter jag hade för att låta lugn och sa “Jag tänker inte äta i skogen!!!”. Maken fattade omedelbart allvaret på samma sätt som en vulkanforskare känner igen tecknen på att vulkanen är på väg att börja spruta ut lava. Och antingen är J&J också vulkanforskare eller så var de också tacksamma över att slippa äta i “skogen”. Vi åt till bords.
Sen gick allt jättebra. Med mat i magen utan barr eller myror på tallriken klarade jag av att hålla humöret hela dagen.
Jag ger mig själv topp-poäng för att jag rände runt runt i bassängen med två ungar på släp kl sex på kvällen efter fem timmar i djurparken. Medströms i och för sig men alla vet att de största ansträngningarna är mentala, inte fysiska.
