När man har träffat den rätte ni vet. Speciellt när man är nyförälskade. Bara blotta åsynen av den personen fyller en av lycka. Det bubblar av glädje inombords och man blir så glad att man inte vet vad man ska ta sig till när man ser den personen. Man blir yr i huvudet av lycka.
Precis så kände jag i eftermiddags när jag såg maken komma och gå nedför backen. “Kom gumman så springer vi ut och möter pappa” sa jag till gullefjunet. Hon sprang före och när jag kom fram till ytterdörren och maken klev genom grinden kastade jag ut ett par bekvämare skor till maken och ropade “hon är frisk nu, ni får vara ute och leka en timme medan jag vilar upp mig med att dammsuga”. Sen stängde jag dörren och låste.
Det här med att vara hemma och vabba är ingen lek. Den där illusionen som folk har målat upp att det är en dag av soffhäng och titta på filmer och äta glass hela dagen är en lögn. Ungar har energi att studsa mellan väggarna även vid 39 graders feber. Ännu värre är det på sluttampen. När febern är borta och ungen är nästan frisk och bara snörvlar litegrann, men det känns för tidigt att lämna huset och gå till lekparken eller något sådant.
Jag vet inte hur ensamstående föräldrar överlever. Eller hemmafruar. Jag längtar till att gå till jobbet imorgon.