Vi stod där på leksaksaffären och förhandlade.
Jag sa nej.
Hon sa att om hon fick ägget skulle hon inte köpa grodan.
Jag förklarade att hon inte kunde avstå grodan för att få ägget för jag hade redan sagt nej till grodan också.
Hon satte sig ner på golvet och tjurade.
Jag kollade på pärlor. Jag räknade litegrann för mig själv och konstaterade att man får tre påsar Hamas-pärlor för samma pris som plastägget. Inte för att vi skulle ha några Hamas-pärlor heller, men jag räknade ändå fram jämförelsepriset.
Till slut kompromissade vi och jag sa att hon fick köpa ägget om hon betalade för det själv för pengarna hon fått av mormor och morfar. Hon sa ja och lånade pengar av mig eftersom hennes pengar var hemma. Massor pengar. 40 kr lånade hon för att köpa ett plastägg.
Vi kom överens om att i gengäld för att hon fick köpa ägget skulle hon vara snäll medan jag tittade på en sjal och hon skulle inte öppna ägget förrän tidigast i bilen.
När man ser det här ägget så får man lätt intrycket av att det ska vara en Elsa eller Anna-figur inuti. Bredvid ägglådan skyltade de dessutom med en liten Elsa-figur. Eller det kanske var Anna. Jag kan fan inte skilja på de där två trots att den ena är blond och den andra typ rödhårig. Jag har säkert frågat gullefjunet vem som är vem femtio gånger men jag kommer ändå aldrig ihåg. Nån av dem var det i alla fall.
Sen när vi var på Filippa K blev barnet otålig. Hon har kort minne när det gäller överenskommelser om att vara snäll och tålmodig när mamma vill titta på någonting annat än leksaker i affärer. För att få lite lugn och ro bland klädställen sa jag att hon fick öppna ägget om hon lovade att inte tappa bort figuren. Jag orkar inte med gråt över borttappat 40-kronors-plastskräp så hon får lov att hålla i skräpet.
Så vi öppnade ägget där mellan två rea-ställ och ut kom……………………………… Olaf!
Hon såg ut som att hon skulle börja gråta, hon såg helt chockad ut över att det inte var Elsa eller Anna. Och det här låter förstås jättehemskt men jag kunde knappt hålla mig för skratt. Hon såg så ledsen ut att jag tyckte lite synd om henne, men det såg väldigt roligt ut.
Det är sånt här som kallas för Livets hårda skola. Jag har faktiskt förklarat för henne att de där äggen är lurendrejeri och att det bara går ut på att man ska bli besviken och måsta köpa ett till.
Vilket jag förstås vägrar göra. De kostar faktiskt 40 riksdaler styck och det är svinmycket pengar för ett ägg vars hela poäng är att orsaka besvikelse. Det kan ju sluta med att man har hur många Olaf som helst och ingen Elsa eller Anna alls.
Men jag hade inte hjärta att kräva att hon återbetalade lånet när vi kom hem.