Lokala kossor är alltid bäst

Har ni märkt att när man käkar på hamburgerkedjor finns det ofta någon sorts ”information” om att de ”bara serverar 100% svenskt nötkött”. Den här sortens reklam tolkar man ju som att det är någon form av kvalitetsstämpel. Svenskt är bäst.

Den normal-korkade svensken borde dock bli lite lätt förvirrad av det här om de åker utomlands. När jag bodde i England tex så fanns motsvarande ”kvalitetsstämpel-text” ofta i engelska hamburgerrestauranger. ”We only serve 100% British beef”. British is best.

Man kan förstås även se det som att det är positivt ur den synvinkeln att svenska företag inte skeppar över en engelsk ko till Sverige och gör hamburgare av den när vi har kor i Sverige, eller tvärt om. Det finns liksom ingen mening med att transportera omkring kor i onödan. Dåligt för miljön, dyrt och bara byte av kor i största allmänhet.

Men jag tror att reklam-makarna spelar mest på kvalitetsgrejen när de kör den här slogan. Så vad är egentligen bäst?

När jag bodde i England brukade jag ofta sitta på hamburgerställen och tänka ”Mmm, this is delicious! British beef, I bet this cow had a happy life in beautiful Sussex and ate no poisonous food. Short journey as well, I bet it took the tube to slaughter, you can’t beat public transport in this country. I cannot possibly consider eating beef from any other country”.

Nu när jag bor I Sverige sitter jag och tänker “Oj vad gott, den här hamburgaren smakar verkligen svenskt nötkött. Oj hallå, vad är det där för smak? Mmm, jag tror minsann att det är en Norrländsk ko! Åh vad fantastiskt, nu vet jag att den här kon har levt ett lyckligt liv och inte ätit några gifter. Kon gick säkert själv till slakteriet, våra kor är minsann vana vid långpromenader. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta något annat nötkött än svenskt. Helst ska det komma från Norrbotten så att jag äter en ko som jag själv har matat med gräs på Grans”.

Så vem har rätt? Vilken ko är bäst, godast och säkrast?

Jo, den patriotiska kossan.