Jag har ju som sagt var aldrig förstått vitsen med dockor. Nu när vi har en docka så brukar jag i alla fall leka med den ibland. En sak som jag tycker är lite konstig med att leka med dockor är att det alltid är JAG som ska göra själva lekandet. Gullefjunet sitter och tittar på och säger till mig hur jag ska leka. “Nu är maten klar, nu kan du mata dockan” och “Mamma, nu är dockan törstig”.
Dessutom har gullefjunet begränsad koncentrationsförmåga. Hon blir trött på en lek ganska fort. Så i nästa sekund sitter man där helt själv med en docka i knät och ungen har sprungit in i vardagsrummet och börjat leka med något helt annat.
