Igår när vi kom hem efter jag hade ordnat middagen såg to-do-listan ut så här:
- Bada barnet (för det tillhör kvällsrutinen) 15 min
- Torka barnet (måste man ju) 7 min
- Smörja in barnet mot eksem (har doktorn sagt) 8 min
- Få på en pyjamas (så att hon inte fryser) 5 min
- Bädda tillbaka våra tvättade sängkläder (eftersom maken ordnat extraarbete genom att spilla kaffe och dottern vaknar om man bäddar efter hon somnat) 7 min
- Välling (för det tillhör kvällsrutinen) 10 min
- Borsta tänderna (har tandläkaren sagt) 3 min
- Plocka av torkstället (så att jag kunde hänga nästa maskin och för att dottern vaknar om man rotar i garderoberna när hon somnat) 8 minuter
- Läsa saga (för att barnet ska bli bildat och intelligent) 10 min
Dessa 73 minuter hade jag tänkt klämma in på under 60. För att kunna ta itu med disken. Om man håller fast ordentligt kan man nämligen spara värdefulla minuter där i torka, smörja, pyjamas momentet.
Mitt i badningen så började maken “hjälpa till” och tog en kudde och började försöka pilla in den i ett örngott med två gipsade händer. Så där satt jag och lyssnade på kuddens prasslande varvat med “ouch” och “aj” och “pust” och “stön”.
Till slut fick jag ett psyk-bryt och gastade “låt bli kuddj*veln för f*n, du kommer bara att ställa till något i händerna så att läkningen fördröjs, och den där knölen till kudde kan ju ingen sova på så jag får ändå göra om det och jag orkar inte lyssna på det här ljudet”. Sen fick jag jobba ifred och var klar på 57 minuter. Tack vare en nedkortning av badet och att maken fick läsa sagan.