Juldagen måste ju vara årets tråkigaste dag. Julen är över. Allting, och då menar jag allting är stängt. Affärer, lekland, badhus. I år är det dessutom svindåligt väder, man kan knappt gå utanför dörren eftersom det är rena rama skridskobanan utanför dörren.
Så jag tänkte att jag och gullefjunet skulle baka litegrann. Eftersom alla affärer är stängda så kan man inte åka och handla ingredienser utan får rätta sig efter vad som finns hemma. Jäst visste jag att det inte fanns, så jag letade fram ett bakpulversrecept. Blåbärsmuffins.
När sockret och smöret var hoprört upptäckte jag att det inte fanns något bakpulver heller. Hur tänker morsan när hon inte har bakpulver hemma? Tänk om ryssen kommer och det blir krig också har hon inget bakpulver hemma.
Det är ju typiskt också att när man upptäcker att bakpulvret är slut och affärerna är stängda då är också ALLA grannar borta. Så jag fick ta på mig den spelande, mekaniska tomteluvan, stoppa en kaffekopp i fickan och ge mig ut på byn för att knacka dörr och leta bakpulver.
Inger och Rune hade bakpulver och fick höra tomtemössan spela Jinglebells som tack. Jag gick hem och satte bakpulver i smeten. Sedan “vände jag försiktigt ner blåbären med en sked utan att mosa bären alltför mycket för att inte muffinsarna skulle bli gråaktiga i färgen”. Den där meningen kan de lika gärna stryka ur receptet för halvfrusna blåbär är så jävla känsliga att de mosas bara av att man tittar på dem. Vad är meningen med en instruktion som är omöjlig att följa?
Att morsan inte har någon muffinsform det visste jag redan men när jag skulle klicka upp mina gråaktiga muffins så upptäckte jag att hon inte ens har några pappersbullformar. Hur hon har tänkt klara sig om det blir krig det vet jag då inte. Har hon inte läst i tidningen att Ryssland håller på och rustar upp igen?
Jag orkade [då] inte ge mig ut på byn igen och tigga pappersformar. De är inte lika kritiska som bakpulver. Det fick bli gråaktiga långpannemuffins istället. De blir säkert jättegoda. Vi kan blunda när vi äter dem.
