Jag tycker att det är skitjobbigt att titta på när folk äter kycklingklubbor. Vi har några grannar som är relativt nyinflyttade som har haft “öppet hus” / inflyttningsfest idag. På buffébordet fanns det kycklingklubbor, och av allt som fanns att välja på ville gullefjunet naturligtvis ha kycklingklubba. Man kan inte låta fyraåringar äta kycklingklubbor obevakat när man är bortbjuden för då kan de råka torka av fingrarna på något möbeltyg eller gardin.
Så jag satt där bredvid henne och tittade och tänkte för mig själv “bit inte där – det är en sådan där äcklig vit bit som inte går att tugga just där”. Eller en sådan där röd tråd som brukar finnas i kycklingar som det är jätteobehagligt att få i munnen. Varje gång bet hon förstås precis på det område som jag identifierat som ett problemområde. Kycklingar är ju fulla av problemområden som man ska akta sig för att bita i.
Ungen tuggade och tuggade och plockade ut den vita äckliga biten som inte går att tugga och studerade den. Just när jag norpat åt mig en servett som vi diskret skulle kunna smuggla ner den lilla äckliga biten i så stoppade hon in den i munnen igen och åt upp den.
Jag får kväljningar när jag ser sådant. Till slut var jag tvungen be maken ta över kycklingsätarbevakningen för jag klarade inte att bevittna ätandet av fler vita otuggbara kycklingbitar.