Igår åt jag lunch på Burger King. Då låg det här mellan brödet och hamburgaren.
Jag kunde inte hitta ingrediensen i innehållsförteckningen så jag skickade ett meddelande till BK på Facebook och frågade om de kunde förklara vad det är för något. Jag vill ju veta näringsvärdet på det jag får i hamburgaren. BK svarade att jag skulle höra av mig i ett PM så skulle de hjälpa mig med mitt “ärende”.
Jag har bytt till dubbdäck. Inget mer körande på Hornsgatan alltså. Inte för att det är något stort problem för jag vet inte ens var Hornsgatan ligger. På cykeln alltså. Dubbdäck på bilen är makens ansvar så det lär vi inte byta förrän samma dag som vi måste för att undvika böter. Man kan chansa också och hoppas på att man inte åker dit har jag lärt mig under åren.
Men säg inget åt svärmor. Hon påstår att “det är färdigcyklat för i år”. Det orkar jag inte bråka om så där chansar jag också. Om ingen skvallrar lär hon inte får reda på att jag cyklar till jobbet igen nu när jag blivit av med gipset.
På tal om svärmor har hon varit inlagd på KS i veckan för en infektion. När hon åkte in mitt i natten förra veckan så ringde hon inte oss eftersom hon visste att gullefjunet hade sovfrämmande. Så när jag pratade med henne idag så försäkrade jag henne om att jag klarar av att ta hand om två sovande barn helt själv och att hon ska ringa maken om hon blir sjuk på natten. Då svarade hon “Nejdu det kan jag inte göra, den mamma finns inte som ringer sitt barn klockan fyra på natten”. Jag bara “Joho, här är jag! När jag är 86 bast och behöver till sjukhus mitt i natten kommer jag att ringa gullefjunet och då är det bara att hon kravlar sig upp och kommer”. Payback time för alla gånger jag har burit omkring henne mitt i natten och trallat och sjungit.
Ikväll gjorde Gullefjunet illa sig på en stol och började gråta och då gick hon till maken för tröst trots att jag satt en meter bort. Jag blev djupt sårad. Trots alla gånger jag har tänkt “kan inte pappa trösta någon gång”. Då blev jag bitter över all övertid jag varit tvungen att jobba senaste året. Det måste vara övertidens fel att hon går till pappa för tröst istället för till mig.
Farsan har köpt ny mobil. Jag har noterat att han SMSar lite oftare nu för tiden och jag trodde att det kanske betydde att han lärt sig hur man skickar SMS. Men det kunde han tydligen redan förut men brydde sig inte om att göra det.
Hä kan bli lite ört att göra sig av med så många SMS.
Jag har förstås massor annat att berätta också men nu måste jag sluta för jag ska även hinna läsa de viktigaste nyheterna om vad som har hänt i världen. Måste ta reda på hur man gör när man mördar någon med potatisar.