Konkurskalas på Backcity

Jag har aldrig sagt det här rakt ut, men ni som har läst här ett tag har kanske listat ut det här redan. Det är nämligen så att jag hyser ett milt förakt mot folk som till varje pris ska ha saker gratis/till halva priset/en tias rabatt. Jag säger “till varje pris” bildligt talat alltså, för det är ju just grejen med de här människorna – att spara en krona. De gör en massa märkliga saker som att köa och trängas med alldeles för många likasinnade så fort det är rea av någon sort.

Idag har jag varit i stan för att göra klart de sista julklappsinköpen. Jag skulle till Barnens Hus. Jag tänkte aldrig på att EM som gick i konkurs för ett tag sedan, och började sin konkursutförsäljning idag, ligger alldeles bredvid Barnens Hus. De annonserade i tidningen idag och uppmanade folk att hänga på låset. Vilken överflödig uppmaning. De här människorna som jag föraktar behöver verkligen inga sådana uppmaningar, de tar med sig kaffetermos och slår läger utanför dörren flera timmar innan butiken öppnar.

Det var förstås kaos på både EM och Barnens Hus parkeringar. Det såg ut som att vissa bara lämnat bilarna och rusat in. Jag bestämde mig i alla fall för att gå in på EM och titta på spektaklet. Det här var flera timmar efter de öppnat så dårarna stod inte på rad utanför butiken, utan inne och köade till kassan.

Ni vet hur det är lättare när man ska räkna många saker att peka på varje sak samtidigt som man säger ett, två, tre osv? Jag tyckte att det var alldeles för uppenbart att göra så och stå och peka på varje pucko i kön medan jag räknade dem. Så jag satte mig i en soffa på avstånd och räknade. Mycket diskretare. 49 puckon fick jag det till som stod i kön just när jag räknade. Sen gick jag därifrån. Jag kan berätta att den där soffan som jag satt i medan jag räknade inte är värd pengarna ens till halva priset. Den var inte bekväm.

Barnens Hus var en relativt smärtfri upplevelse ända fram till kassan. När jag stod i kassan sa plötsligt en expedit “det går bra i den här kassan också”. Då blev det fart på pensionären bakom mig i kön, snabb som en iller var han fram till den nya kassan. Pensionärer som rör sig i den där farten borde tvingas ut på arbetsmarknaden igen.

När den arbetsföre pensionären kom fram till kassan vände han sig till mig och sa “du var ju före ju”. Tror ni att han klev åt sidan och släppte mig före då? Icke. Gubben la till ett “he, he” sen vände han sig till expediten och betalade. Ja, ja, han hade säkert bråttom till något. Hem och titta på skidskytte eller något sådant.

Sen åkte jag ner på stan och där träffade jag nästan bara normala människor. Men det är ju alltid någon. Idag stod den någon framför mig i kön på Bolaget. När han hade lastat upp all sin öl sa han till kassörskan “hö, hö, jag borde nästan få rabatt på påsarna”. Ni hör ju! Han kom säkert från konkurs-rean på EM. Sen när han skulle betala sa han “vill du se leg?”. Han var i femtioårsåldern. Då fick jag verkligen bita ihop för att inte säga “hon har hört det där skämtet hundratals gånger förrut och det är inte ens roligt, betala och försvinn så det blir någon annans tur”.

Det var en liten kort historia om min shoppingtur idag.

Innan jag åkte hem gjorde jag ett riktigt fynd och köpte tre chokladkakor till priset av två.