Klockan är kvart i tolv på kvällen. Jag står vid diskbänken för att ta itu med middagsdisken. Vi åt middag för många timmar sen, så matresterna har torkat fast på tallrikarna och i stekpannan. Diskproppen har gått sönder och diskvattnet läcker ut ur hon. Hur kan en diskpropp av gummi gå sönder? Jag måste ha slitit ut den.
Just då går maken förbi. Också säger han “Det är bara fem dagar kvar du”. Tills hans gips åker av alltså.
Då vet man att man har valt rätt man. För han kan avläsa mitt lidande bara genom att se min ryggtavla. Säger några tröstande ord vid precis rätt tillfälle. Ord som är ett löfte om att nästa vecka ska han diska.
Då blev jag så glad att jag var tvungen att göra en paus i disken och hämta ett trähjärta för att illustrera vår kärlek för alla mina fina bloggläsare.
Man blir ju lite avis…..
Så fint…
Det är kärlek:-)