Efter vi varit på puben igår drog vi igång det riktiga kalaset. Maken stekte kantareller.
Jag försökte reda ut krukväxten i köksampeln som hade trasslat ihop sig litegrann.
Maken stekte Wallenbergare.
Jag löste problemet med krukväxten.
Vi satte oss till bords och åt kantarellmackor till förrätt. Sedan serverade maken huvudrätten.
Maken: Skål då älskling.
Jag: Vänta, jag ska bara fotografera maten.
Maken väntar medan jag fotograferar och håller fram kameran så att han kan se resultatet.
Jag: Det här blev inge bra va?
Maken: Ärtorna i förgrunden stjäl kanske lite mycket uppmärksamhet.
Jag: Det har du rätt i, jag vänder på tallriken.
Till slut enades vi om det här fotot, skålade och började äta. När vi för en gångs skull var ensamma passade vi på att prata om saker som att undra om gullefjunet hade somnat ännu, om hon saknade oss och hur det skulle kännas att vakna imorgon när hon inte var där för att väcka oss.
Enda smolket i glädjebägaren var att våra ljusstakar och stearinljus fortfarande är nedpackade i någon låda någonstans, och att vi totalt hade glömt att göra eller köpa någon efterrätt. Inte för att vi var hungriga när vi ätit klart, utan för att lyckan blir mer komplett med trerätters än med bara två.
Haha, så härligt bloggstörd! 😉 Tänk att inte ens bröllopsmiddagen kan avnjutas utan att kameran ska fram. Men jag är ju likadan då vi kan vara störda tillsammans och hoppas att våra äkta män inte blir smittade och gör egna bloggar där dom skriver om sina fruar och fotar allt som sker! (vilket vid närmare eftertanke är totalt riskfritt, åtminstone här i Munkan!)
Att ni bara tänker på och pratar om eran söta avkomma är desto mer normalt- så gör nog i princip alla mammor och pappor 🙂
Mailar dig om dag för en dejt i vårt sovrum… i scraphörnan alltså- tro inte att jag kom med nåt kinky- förslag nu även om det lät så. Vi ska frossa i stämplar, papper, lim och blomster!