Idag har vi ätit kålpudding till middag. Mamma bjöd. Hur kan vad vi åt till middag möjligen intressera er? Det gör det förstås inte. Men jag låter inte sådana små detaljer stoppa mig. Jag maler på ändå.
Gullefjunet åt inte speciellt mycket, kanske två tuggor. I vanliga fall brukar vi åtminstone försöka locka henne att äta även om hon inte tycker om det så mycket. Man kan tex räkna tuggor, då slinker det ner några extra.
Jag: Vi borde kanske ge henne något annat.
Maken: Varför det?
Jag: Kålpudding är det faktiskt inte så konstigt om ett barn inte tycker om, och något måste hon ju få i sig så att hon inte svälter ihjäl.
Mamma/mormor: Vadå, att barn inte tycker om det? Köttfärs och vitkål – tycker inte barn om det?
Jag: Köttfärs ja, och sylt. Vitkål däremot brukar väl ändå inte barn tycka är speciellt gott.
Då helt plötslig vändes bara all uppmärksamhet mot mig och min tallrik.
Jag tycker inte om när folk bara byter ämne helt plötsligt. Det var faktiskt gullefjunet och hennes tallrik vi pratade om.
Kålpuddig ÄR gott enligt våran dotter 🙂 Ja, vi gillar det också 😉
Kålpudding är fan det bästa jag vet. Tack för inspirationen – nu ska här stekas kål!