Elina frågade också om jag tyckte att vi är jämställda i vår familj. Alltså jag jobbar ju heltid, jag har inte så mycket tid över till jämställdhetsfrågor. Och om andra godkänner jämställdhetsnivån i vår familj bryr jag mig inte så mycket om. Personligen är jag dock rätt nöjd med att maken lagar maten och att jag sköter all teknik som tv-apparater och datorer.
Tvätten har maken förbud mot att röra, den blir på något konstigt sätt bara skrynklig när han viker den. I och för sig är det ju höjden av jämlikhet om vi båda viker samma tvätt. Först viker han den, och sen viker jag om den ordentligt. Men jag tycker att det är onödigt att göra så, då är det ju mycket bättre att bara jag – som kan – viker tvätt. Då får han mer tid över att ta ut soporna. Återvinningen kan jag ta hand om men hushållssoporna vill jag helst inte befatta mig med.
Så vi blandar lite traditionella könsroller med modernare saker som att maken tar sig an fruntimmerssysslor.
Men tro nu inte att vi är sådana där icke fördomsfulla människor som är helt befriade från patriarkatets fotbojor. Jag avlägsnar minsann håret från mina ben innan jag visar upp dem bland folk. Och maken kan inte ha rosa kläder på sig, för det är inte manligt. Om man är riktigt politiskt inkorrekt kan man till och med kalla rosa kläder på män för “bögigt”.
Så när maken har sin rosa tröja på sig så refererar han till den som “den röda tröjan”. Fast han är lite färgblind så han tror verkligen att den är röd. Om han visste att den var rosa skulle han förmodligen inte ha den på sig.
