Jag råkade titta litegrann på en James Bond film igår kväll. Inte alls med mening, men maken tittade medan jag läste om en man som heter Ove (det är ju skandal att man ska måsta åka till Norrland för att hitta boken, Backman borde verkligen komma till Piteå och signera lite böcker så att de inte står i hyllan och dammar).
Jag är inget fan av James Bond. Inte för att jag är upprörd över den förlegade kvinnosynen. Vem bryr sig om vem eller hur många en påhittad agent sätter på? Inte heller för att manuset till Bondfilmer oftare än inte är klena. Så mycket skräp som jag med nöje tittar på kan man inte haka upp sig på sånt. Jag retar mig inte heller på att de där prylarna som Bond hämtar ut hos Q är helt orealistiska. Bonds prylar är ju lika trovärdiga som reklam utlovar en mirakeltrasa som ska rengöra ens kök utan ansträngning, mirakelmetoder som ska göra en smal utan att motionera eller äta mindre eller att man ska bli miljonär om man köper en Bingolott.
Nej. Jag stör mig på att skurkarna inte kan skjuta.
Det vet väl jag att det inte är lätt att skjuta. Jag har minsann skjutit på lerduvor och missat. Grovt alltså. Antingen var lerduvan i luften och jag sköt i marken eller så sköt jag i luften och levduvan satt fortfarande i kastaren på marken. Ont i axeln gjorde det också. Dessutom blev jag himla irriterad när maken, farsan och brorsan stod och tjatade att jag skulle hålla bössan mot axeln. Jag håller väl bössan hur jag vill. Massor med mygg var det också. Så det där med att skjuta la jag snabbt ner och gick och satte mig i bilen. Och retade mig på hur någon hade lämnat bildörren öppen så att det var en miljon mygg i bilen.
Men jag försöker ju faktiskt inte försörja mig på att skjuta varken folk eller lerduvor. Så mig kan man ursäkta. Men yrkesmördare och Bond-skurkar tycker jag faktiskt att man borde kunna kräva lite mer av. Kan inte någon Bond-skurk träffa Mr Bond i vaden någon gång åtminstone? Är det för mycket begärt? Overkliga skräpfilmer är vad det är.
