Jag vet minsann hur det är att föda i London

Kate och Willam har tydligen “checkat in” på BB för några timmar sedan. Det där måste tidningarna fått om bakfoten. Att man kan komma till ett BB i London och “checka in” som att det vore något sorts hotell. Så går det inte till.

Man kommer dit och får en fråga i stil med “vad vill du då?”. Då säger man “jag hade tänkt föda” och får till svar “inte än, det har vi inte tid med”. Lite suckande går de ändå med på att undersöka en och sen berättar de att man minsann får gå hem igen. Om man har tur ställer de lite observanta frågor som “behöver du spy?” och ger en liten kopp som man kan lägga upp middagen i. Sen får man med sig en alvedon hem.

När man kommer tillbaka några timmar senare får man inte ens komma in i triage. Och när man lägger sig ner på golvet och kvider av smärta dyker det upp en barnmorska och frågar “what’s wrong?”. Om man är barnmorska och befinner sig på BB och hittar en höggravid kvinna på golvet i väntrummet så tycker jag faktiskt att man borde kunna räkna ut vad som är fel utan att ställa dumma frågor.

Då kan man upplysa barnmorskan om att “you can’t send me home again, I’m not going anywhere until the baby is out”. Om man använder tillräckligt gäll röst så inser de att man är helt oresonlig. Då lägger de en på en brits i triage i 3 timmar utan smärtlindring. Inte ens lite gas får man hur mycket man än tigger och ber. Sen sitter barnmorskan där på en stol och upprepar “it’s a full moon tonight, it will be a couple of hours before you get a room because the delivery rooms are always full when it is full moon”.

Precis så har Kate det just nu. För det är ju fullmåne idag. Eller så är det kanske skillnad på folk och folk. Hon har kanske redan fått sin epidural och sitter där i sängen och dricker en kopp te och spretar med lillfingret.