Jag tål inte folk som tar mitt säte

Att välja plats på flyget är som ett strategi-spel. Ska man chansa på att välja ett säte på en helt tom rad så att man får hela raden för sig själv? Eller ska man välja fönstret på en rad där någon redan valt gången? Så att mittensätet blir oattraktivt så att det kanske förblir tomt om planet inte är fullt så att man åtminstone har ETT tomt säte bredvid sig.

Jag lägger ner mycket tid åt att studera hur sätesfördelningen ser ut just när jag checkar in. Sedan gör jag ett val utifrån den tillgängliga informationen, och hoppas på att det ska hålla hela vägen in i mål och att jag ska få sitta själv. Så när jag har valt klart vill jag sitta på den plats jag har valt.

Då är det mycket irriterande när man kommer fram till 16F och det sitter en kärring där och jäser och har packat upp halva sin handväska. Inte blir man mindre irriterad när man påpekar att hon nog sitter fel och hon svarar “Är 16F DIN plats?” och blänger på en med en min som säger “spelar det någon roll?”. Ungefär som att jag ska sätta mig på hennes plats, eller göra som henne och sätta mig på vilken plats som helst.

Det är ju inte så att jag ÄGER platsen. Men just nu har jag valt den, och då vill jag sitta där. Det är klart att det inte spelar någon roll om jag sitter på 16F eller 18F i största allmänhet. Men jag har använt mig av en genomtänkt strategi för att få en bra plats. Det har i och för sig hon också gjort, men hennes strategi bryter mot sätesreglerna. Om hon inte tycker att det spelar någon roll fattar jag inte varför hon snott mitt säte till att börja med. Hon måste ju uppenbarligen tycka att det är ett bra säte eftersom hon satt sig där.

Jag har flugit tillräckligt många gånger för att veta hur det slutar om man ger vika. Om man sätter sig på någon annan plats som sätes-tjuven föreslår. Då dyker det upp någon och säger att man sitter på deras plats också ser det ut som att det är jag som är boven i dramat. Sen slutar det med att man sitter inklämd på ett mittensäte mellan två bredaxlade karlar som fläker ut sig och tar två armstöd var och själv får man inget. Medan kärringen sitter ensam på en tre-rad på säte 16F som jag noggrant valt ut.

Nej, jag går inte på det där. Sätes-tjuven fick lov att packa ner sina saker i handväskan igen och pallra sig iväg till sitt eget säte. Jag satt ensam på min rad. Hur hon hade det på sin rad brydde jag mig inte om att kolla, men jag hoppas att hon satt trångt.