Maken fick i uppdrag att gå på Clas Ohlsson och köpa en färgpatron till printern. Jag gav honom till och med en lapp där det stod att vi har en J4680 så att han kunde kolla att han köpte rätt. Han kom hem med en färgpatron som passar till C4680.
När jag grävde i påsen efter kvittot så att vi skulle kunna byta färgpatronen fick gullefjunet tag på förpackningen och började bryta upp den. Då skrek jag högt “NEJ!”. Det bara blev så. När förpackningen är bruten kan man inte lämna tillbaka den och de där färgpatronerna kostar ju nästan 400 spänn.
Det var dumt gjort av mig att skrika. För då började gullefjunet gråta. Det var inte hennes fel. Hon kunde ju inte veta att jag skulle lämna tillbaka den. Jag skulle ju ha skrikit åt maken.
Jag har i alla fall sagt förlåt för att jag skrek, också har jag kramat och tröstat. Hon blänger dock fortfarande på mig litegrann. Riktigt förlåten är jag nog inte ännu.
Maken är inte heller förlåten för att han köpte fel färgpatron.