Maken säger att all mat jag lagar, eller överhuvudtaget tycker om, är “barnmat”.
Jag förstår inte varför det på något sätt är dåligt att tycka om saker som barn tycker om? Jag är då stolt över att kunna säga att jag har barnasinnet kvar. I alla fall när det gäller mat.
Förutom att det kanske är lite väl mycket ost på pizza – speciellt på min – så är den ju inte ens ohälsosam om man gör sin egen. Skinka, paprika och svamp är ju ingredienser som minsann hyllas om man kastar dem i en sallad.
Dagens pizza har tom hemmagjord botten. I vanliga fall brukar jag köpa färdig deg. Om nu sanningen ska fram så kavlade jag bara ut den. Det var faktiskt maken som gjorde degen, för “köpesdeg är så jävla äcklig”. Så han gjorde en deg “om vi nu måste äta pizza är det i alla fall bättre med hemmagjord botten”.
När maken gör fisk och ris brukar han fråga om jag tycker att det var gott och då brukar jag svara “det går ju ner i alla fall”. Då säger han alltid att det vore roligt om jag visade lite mer entusiasm för fisk och ris. Jag skulle förstås kunna visa MINDRE entusiasm än vad jag gör. Jag skulle kunna ställa mig och göra egna riskorn “för att köpesris är så jävla äckligt”.