Maken åkte iväg till Arlanda för att hämta en av mina kompisar. Innan han gick genom dörren bad han mig tömma återvinningen för att det var något som luktade.
Surprise, surprise. Maken sköljer aldrig av någonting innan han kastar det i återvinningen. Därför börjar det lukta och just nu efter avslutat uppdrag har jag sur mjölk längst ner på byxorna. Han häller nämligen inte ut ordentligt innan han kastar i återvinningen heller.
Dessutom tror maken att allting som är gjort av plast kan återvinnas. Jag erkänner att toalettborstar är gjorda av plast men jag skulle aldrig komma på att stoppa dem i plaståtervinningen. Om någon hamnar här när de googlar och undrar var de ska kasta toalettborsten så kan jag med 100% säkerhet berätta att toalettborstar är brännbart avfall.
Vad gjorde jag för fynd i återvinningen idag då? Jo en plastleksakshund. Brännbart. Det är ingen idé att någon försöker argumentera. Plasthundar är brännbart och ska inte i plaståtervinningen. Det var dock inte plasthunden som luktade.
Det tog länge att plocka ur återvinningen. Jag var nämligen tvungen att springa till badrummet flera gånger. Så att jag skulle befinna mig på en lämplig plats om jag inte längre kunde kontrollera kväljningarna. Jag klarade mig från uppkastningar, men det var på håret ska ni veta.
Längst därnere på botten hittade jag två plastförpackningar som det varit kotletter i. Förpackningarna var inte ursköljda. Vi åt kotletter förra helgen. Ni kan ju tänka er hur det luktade. Det blir maken som torkar ur återvinningslådan och åker iväg med skräpet.
Det är ju inte alla som vuxit upp i Piteå med en sopsorterings BIBEL! Den är ju guld värd! Där kan man slå upp allt möjligt konstigt och få veta vars de ska sorteras.. Kanske att din man behöver en?