Idag har jag och gullefjunet varit och badat. Badhuset har en sådan där barnbassäng där vattnet når strax över fotknölarna på vuxna. I barnbassängen finns det en till barnbassäng, med lite djupare vatten, och ut från den djupare bassängen går det en liten rutschkana ner i den större barnbassängen.
Bassängen i bassängen har också en bubbelfunktion som startar med jämna mellanrum så att det blir lite som en bubbelpool. Idag låg det ett ganska ungt par med sin bebis i den där bubbelpoolen. Låg raklånga båda två och jäste som att det var deras eget badkar hemma. Det var med nöd och näppe det rymdes ett barn i 12-kilosklassen i barnbassängen där två vuxna låg och sträckte ut sig. Gullefjunet fick manövrera sig förbi dem för att ta sig till rutschkanan.
Inte nog med det. Vet ni vad den där smal-stjärtade tjugo-någonting-åriga tjejen gjorde när hon till slut bestämde sig för att kliva upp ur bubbelpoolen? Tror ni att hon steg upp ur bassängen genom att kliva över kanten som normala människor? Nej, hon åkte ner i barnrutschkanan! Hur schyst är det?!
Vad tror ni att det här ledde till? Jo att gullefjunet satte igång att säga “mamma också åka” och “mamma måste åka”. Det gick inte att få tyst på henne. Att jag skulle åka den rutchkanan var inte aktuellt. Hur skulle det ha sett ut om jag hade fastnat där längst upp på barnrutchkanan? Badvakterna skulle ha fått komma och bända lös mig. Det skulle ha kunnat bli hur pinsamt som helst.
Nästa gång är det makens tur att åka och bada. Gången därefter är det också hans tur.
Så klockrent skrivet! Hoppas att rutschkanemamman läser 😀