Muslin kallas de i England. Jag vet inte vad de heter på svenska, för jag har aldrig sett dem här, så jag kallar dem för spytrasor.
Spya var det jag torkade mest med dem de första sex månaderna när dottern spydde efter varje måltid. Nu för tiden spyr hon bara när hon har magsjuka. Så nu är de mest snortrasor, dregeltrasor, matrestertrasor och ibland filt till trollen.
Vi har massor spytrasor, billiga sådana. Man kunde köpa trepack för £3 och vi behövde många de där första månaderna. Dessutom har vi en fin-spytrasa. Den kostade £6. För EN trasa. Jag var nämligen i en butik en gång där de hade jättemycket fina saker, men lever man på den engelska föräldrapengen går det inte an att köpa barnkläder, som ungen växer ur på en månad, för £75 plagget. Tomhänt ville jag inte gå därifrån, så jag köpte en fin trasa istället.
Den har jag packat ner för Stockholmsresan. Man vill ju inte att Stockholmarna ska tro att man är en lantis. Att jag har bott i en mycket större stad än Stockholm i 15 år är det ju ingen som märker när jag kliver av Luleåplanet och ryter order på Pitemål till ett barn som inte lyssnar.
Så jag har packat ner en sofistikerad spytrasa för att kunna smälta in bättre bland storstadsborna.