Det här är en pärm med recept.
När den trogna bloggläsaren ser den här bilden tror ni att det är makens pärm. För ni vet att han lagar mest mat här hos oss. Så är det dock inte. Det är min pärm. Mest i alla fall, maken får sätta in recept om han vill men det är oftast jag som river ut recept ur tidningar eller printar från nätet.
Bara för att jag inte lagar mat så ofta betyder det ju inte att jag inte har ambitioner. Jag kanske ska laga någon maträtt någon gång i framtiden. Så jag sparar recept. Maken får också laga maten som finns i pärmen om han vill, i väntan på att jag skall få inspiration att göra det. Jag är generös på det sättet.
Om ni tittar noga ser ni också en ledtråd till att det är min pärm. För alla recept är inplastade. Laminerade alltså. Att plasta in recept som någon annan sorts nörd är det jag som gör i den här familjen.
Det är väldigt praktiskt med inplastade recept. Om maken skulle ha en egen matshow på TV skulle den nämligen heta Den spillande kocken. På samma sätt som Per Morberg står och svettas ner i maten spiller maken en massa när han lagar mat. Det hamnar alltid någon såsklick på receptet. Om man har plastat in det kan man bara torka av det med disktrasan eller skölja av det under kranen också är det som nytt igen.
Ikväll ska vi äta pasta med paprikasås. Vi hjälps åt här hos oss. Jag har sparat och plastat in receptet. Nu ska jag åka och handla. Maken lagar maten.