Alltså jag har ju glömt berätta att jag har fått e-mail. Mitt första e-mail med anknytning till bloggen. Om man räknar bort e-mailen som försöker sälja mig något förstås. Ja min vän C brukar också e-maila mig ibland, men det skulle hon nog ha gjort även om jag inte hade bloggen så det räknas liksom inte.
Det här e-mailet var extra bra för det innehöll både lovord över mitt lunchtips och en bekännelse. Läsaren som e-mailade var den som lämnat negativ feedback på Facebooksidan. Jag tycker att det är bra när folk erkänner för då har man möjligheten att förlåta. Hon hade en mycket bra förklaring till sina handlingar. Så hon är förlåten.
Igår fick jag ytterligare ett e-mail. Från någon som känner Jenny som jag efterlyst. E-mailet sa att Jenny nog kan tänkas ställa upp på en intervju om Skellefteå-fyllan också fick jag Jennys e-mail adress. Jag sa ju i måndags att livet höll på att ljusna. Det känns som ett riktigt scoop om jag kan få en exklusiv intervju med Jenny så jag är mycket exalterad över detta. Så nu ska jag kontakta Jenny och se vad vi kan ordna.
Jag fick några nya gillare på Facebooksidan igår också. Välkomna ni fina Facebook-gillare. Nu har jag 93 st. När jag når 100 kommer jag att börja känna mig riktigt poppis. Men jag lovar att förbli mig själv. Ödmjuk och sådär. Eller ja, lika ödmjuk eller o-ödmjuk som jag alltid ha varit. Det vore ju lite falskt och löjligt om jag helt plötsligt gick och blev mer ödmjuk än jag var innan jag hade 100 fans.