Jag har blivit upptäckt

Tidigare ikväll när jag stod på Coops parkering och försökte fälla ihop paraplyvagnen så att kassarna skulle rymmas i kofferten kom det fram en kvinna och frågade om hon fick prata med mig några minuter.

Hon frågade om jag var intresserad av “affärsmöjligheter”. “Yes!” tänkte jag “här kommer min big break, det är nu mitt framtida liv som miljonär börjar”. Jag vet ju att de bästa och mest framgångsrika företagen här i världen hittar stjärnorna bland sina affärspartners genom att skicka ut kvinnor i femtioårsåldern på parkeringsplatser för att rekrytera ny talanger.

Den här talangscouten var uppenbarligen extremt kompetent som hittade mig och såg min potential trots att jag stod dubbelvikt med huvudet under en barnvagn för att rucka loss spärren.

Det kan ju förstås hända att min klädsel gav henne vägledning och hjälpte henne att förstå vilken kompetent affärskvinna jag är. Alltid redo och intresserad av “affärsmöjligheter”. Även klockan sju på kvällen på en Coop-parkering. På den här bilden syns det ju lång väg att jag är en vass business woman eller hur?!

Ni får tänka er en Coop-parkering i bakgrunden istället för vår hall eftersom jag inte hade någon kamera med mig så maken fick ta en bild när jag kom hem istället.

Jag tror i alla fall att det var min klädsel som gjorde att hon insåg vilket affärssinne jag har. Eller så kanske hon hörde hur jag muttrade “Hur i helvete kan två kassar mat kosta 685 spänn?!” och insåg att jag minsann har koll på ekonomiska frågor.

Trots att spärren på barnvagnen satt fast var jag på relativt gott humör så jag var väldigt artig och frågade vad det var för sorts “affärsmöjlighet” hon menade. Jag tänkte att hon kanske ville rekrytera mig till att sälja typ Tupperware.

Så var det inte alls. Affärsmöjligheten gick ut på att “köpa produkter på internet med 100% nöjd-kund-garanti, också fanns det även möjligheter att tjäna pengar själv om man ville”. Eller nått sånt. Jag frågade vad det var för sorts produkter.

Det var då det blev extra intressant. För det handlade om “alla möjliga sorters produkter”. Alla fattar ju potentialen i “alla möjliga sorters produkter”, men jag frågade ändå vad “affärsmöjligheten” bestod i för mig om det var jag som skulle handla på nätet. Det “kunde hon inte säga på ett enkelt sätt utan vi skulle vara tvungna att sitta ner i en kvart så att hon kunde förklara ordentligt hur det hela gick till”.

Det hela lät ju alldeles för bra för att vara sant. För man hade “möjlighet att tjäna stora pengar för nästan ingen egen insats alls”. Jag bad henne förtydliga hur stor “nästan ingen insats alls” var och fick veta att den var 300 kr. Då kändes allt mycket tryggare och bättre, för alla vet ju att om man verkligen ska ha möjlighet att bli rik så måste man satsa någonting själv också.

Trots att min klädsel avslöjade mig litegrann är jag fortfarande lite förbluffad över hur hon kunde tro att jag är en affärskvinna lämpad att ta mig an ospecificerade “affärsmöjligheter” som involverar okända produkter till en okänd avkastning.

Jag fattar inte sådana här viktiga beslut på en parkering så jag gav henne mitt nummer och bad henne ringa mig “på kontoret”. Jag vill gärna sitta på min blåa pall när jag tar ställning till sådana här “affärsmöjligheter”.