Nu har vi varit till den där pulkbacken i Järvastaden. Ni vet de där stora snöhögarna som plogbilarna brukar lasta upp i korsningarna så att man inte ser om det kommer några bilar när man ska köra ut? Typ en sån snöhög var det. Fast mycket flackare förstås. Det var faktiskt ganska lagom för en treåring, hon kunde tom åka själv.
Massor med folk var det i snöhögen. Jag fick lov att börja med att ge gullefjunet en genomgång av trafikregler i högtrafikerade pulkbackar. Att inte gå där andra åker och att kolla att det är tomt och att ingen kommer bakifrån från högre upp i snöhögen innan man åker iväg. Men pulkbackar är ju precis som biltrafiken – även om man själv är försiktig så finns det massor med andra idioter. Som “Millie” tex. Hon bara kom i full fart nedför backen och helt plötsligt girade hon till höger utan förvarning och åkte rakt in i gullefjunet. Hjälmen var en bra investering.
Vi måste åka till snöhögen igen. Vi måste nämligen öva. Pulka är hon relativt kompetent på. Men barnet åker stjärtlapp som någon sorts Stockholmare.
Först sitter hon med fötterna i backen så att lappen inte åker iväg. När man säger åt henne att lyfta på fötterna så att de inte bromsar så lyfter hon dem så högt att hon ramlar baklänges. När hon väl fick fart på lappen tog det bara någon meter innan hon tippade omkull.
Så här kan vi ju inte ha det. Man måste kunna åka stjärtlapp som folk så det här får vi lov att träna på.
